sorg
|
hittade den hära texten nyss:d tycker bra om den på något vis! Att drabbas av förlust genom död av nära och kära rankas som livets största stresshändelse. Upplevelsen av sorg drabbar oss alla någon gång. Över en halv miljon personer är idag änkor och änkemän i vårt land. Mångdubbelt fler är de som sörjer och saknar. |
| Sorg är ingen sjukdom, men kan förvisso framkalla både psykisk och fysisk ohälsa. Vid Geriatriken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg har vi under de senaste tio åren intervjuat både nyblivna sörjande och dem som har sorgen litet längre bakom sig. Vi kallar studien Änkeprojektet. Förutom flera vetenskapliga rapporteringar har Änkeprojektet renderat några böcker. Den senaste heter Om sorg och speglar de vanligaste upplevelserna vid förlust av nära och kära. Ensamhet är den vanligast rapporterade känslan i förlustsituationen. Hopplöshetskänslor och ängslan inför framtiden, kognitiva (tankemässiga) störningar, självförebråelser för saker man underlåtit att göra eller säga ”medan tid fanns” förekommer också ofta. Likaså kan skuld och ånger för att man inte gjort tillräckligt ligga länge och mala för den efterlevande. Förnimmelser av den bortgångna är vanliga upplevelser. Stark längtan och saknad tycks ligga bakom dessa s.k. ”änkesyner” som förekommer hos både änkor och änkemän. Fyra av fem äldre efterlevande i Änkeprojektet berättade om syn- och hörselupplevelser, känslor av att den avlidne var närvarande och att de fört ett slags samtal med den döde. Det är viktigt att informera om att sådana upplevelser är helt normala och oftast är till hjälp i sorgen. Många sörjande säger att de känner sig sjuka och trötta. Sorg gör ofta ont rent kroppsligt. Inte sällan leder denna sjukdomskänsla till en rundgång bland allmänläkare och på vårdcentraler för att ta reda på ”felet”. Läkarbesöken kan bli många, tröttsamma och dyra. Vård- och medicinförbrukningen i sorgens spår kan inrymma oanade kostnader för den enskilda drabbade och för samhället. Anpassningen som efterlevande är en invecklad ekvation med många faktorer. Ålder, hälsa, fysisk funktion, sociala vanor, stödnät och personlighet är några av dessa faktorer som styr hur det kommer att gå i sorgearbetet. Många änkepersoner tycker att de tappar sin identitet och anpassar sig dåligt. ”Framtiden är som ett svart hål”, säger en del. Det är inte ovanligt med egen dödslängtan: ”Jag kunde lika gärna fått följa med honom i graven”. Hur ofta egen dödslängtan resulterar i suicid vet vi ännu inte. Men faktum är att självmord är vanligare bland äldre än yngre människor. Och det är ju i de högre åldrarna som vi trots allt har högst andel efterlevande. Tidigare problem med sömnen, behov av lugnande mediciner eller alkohol kan aktualiseras och öka vid sorg. Utländska studier av äldre män i sorg pekar på faran för att hamna i ett beroende. Nya fynd i Änkeprojektet antyder, att även kvinnor som får sorg söker lindring genom alkohol. I studien Tusen änkor 2005 (Grimby & Johansson) bejakade var tredje änka att hon använt öl, vin eller sprit som lindring i sorgen. Detta är en markant ökning från 1980- och 1990-talen. De oroande resultaten manar till ökade hälsopreventiva insatser. Vikten av tidigt stöd i sorgen kan inte nog betonas. Medmänskligt stöd räcker dock långt. Hjälpen behöver inte vara professionell utom i de fall man befarar att sorgen blivit komplicerad. Man bör emellertid söka experthjälp när den efterlämnade inte kan ta sig ur sörjandet, får en depression, blir fysiskt och socialt inaktiv, inte vill äta, inte kan sova eller överbrukar läkemedel och alkohol. Men allt behöver inte vara negativt i efterlevandesituationen. Många utvecklar inneboende och kanske slumrande förmågor till att skapa nya kontakter och aktiviteter. Nya möjligheter kan öppna sig, och framtiden kan komma att ta en oanad och positiv riktning. Distriktssköterskor möter många sörjande i sin verksamhet. Kanske skulle en enkelt formulerad självskattningsskala för patienten eller ett observationsschema (checklista) ibland kunna vara en hjälp i arbetet med att komma närmare roten till det onda. Särskilt gäller det vid diffusa smärttillstånd, ivrigt kontaktsökande eller svår tillbakadragenhet. Vi välkomnar forskningssamarbete med distriktssköterskor som vill tränga djupare in i problematiken kring sorg. Och vi har färdiga frågeformulär för ändamålet – det är bara att höra av sig till oss! Göteborg i maj 2006 |
Kommentarer
Trackback
